Värdeskapande ledarskap

Idag stod det en skål med geléhjärtan och en vas med röda rosor på bordet i lunchrummet när jag kom till jobbet. Alla hjärtans dag och hyresvärden ville sprida lite glädje. Så trevligt!
Och snacket på kafferasten handlade om att geléhjärtan är goda, rosorna i och för sig alldeles för dyra idag, men man skulle ändå köpa något till dem man tycker om och som är speciella i ens liv.
En omtänksam gest från kontorshotellets hyresvärd skapade positiva samtal och värme.

Det är svårt att bjuda på sig själv ibland. Man funderar så mycket på hur man uppfattas, hur man ser ut, hur man låter när man pratar. Hur skall folk ta emot det jag kommer att säga?

Det är ju i och för sig bra, att man tar det på allvar hur man uppträder inför andra. Publik, kunder eller klienter är viktiga och förtjänar respekt i bemötandet. Men, jag tror att vi oftare behöver byta perspektiv och flytta fokuset från oss själva; Vad kan jag göra för någon annan? Vad behöver mina kunder idag? Vem kan jag lösa ett problem för? Ju mer jag tänker på andra och mindre på mig själv, desto mer trovärdig, kunnig och faktiskt även professionell framstår jag. Det är det jag gör som också visar vem jag är.

Att dagligen tänka på att tillföra mervärde för andra i sin omgivning är ett värdeskapande ledarskap.

Jag tror på fler geléhjärtan i lunchrummet. Och att fler dagar borde vara präglade av omtänksamhet, precis som alla hjärtans dag.

“Figure out what needs to be done, and do it”

Arbetsbeskrivningar kan vara kluriga att skriva. Får man med allt som medarbetaren skall göra? Man missar väl inga ansvarsområden, uppgifter eller åtaganden som borde ligga i medarbetarens tjänst?

Forbes hemsida har Chris Myers, vd och grundare till BodeTree, skrivit om en alldeles utmärkt arbetsbeskrivning: “Figure out what needs to be done, and do it.”

Inte mer än så. Kan det vara så enkelt? Ja, det handlar ju helt enkelt om att lita på medarbetarnas kompetens.
Det är ju för deras kompetens och kunnande som man en gång anställde dem. Och då måste det också fortsättningsvis vara den devis som gäller; att mina medarbetare klarar de arbetsuppgifter som blir dem ålagda.

Du kanske tycker att detta är en självklarhet, men tänk efter: Hur många gånger är det inte som man lägger sig i, kommer med detaljstyrningar, kollar upp alltför ofta och helt enkelt inte vågar släppa taget och lita på att medarbetarna faktiskt löser situationen och de uppgifter som ligger framför.

Medarbetare växer oerhört när de märker att man som chef helt enkelt tar för givet och utgår från att de är kompetenta. Och om de själva känner att de inte riktigt räcker till, så kan de komma och få stöd och handledning. Men, bara det faktum att de märker att deras chef tror på dem och deras kunnande gör att de själva också kan lita på sitt kunnande. ”Ja, tror chefen att jag kan detta, så klarar jag säkert av det.” I en miljö där tilltro, ärlighet och trygghet får råda, så vågar man som medarbetare också tillstå sitt tillkortakommande, utan att vara rädd för att man skall framstå som misslyckad i chefens ögon.

Det värsta som kan drabba medarbetarna är rädsla för att chefen skall ”komma på” att man faktiskt inte kan. Det är så mycket resursslöseri som går ut på att dölja för chefen att man inte kan. Uppgifter blir felaktigt behandlade, man arbetar för långsamt, saker och ting blir inte rätt gjorda och så vidare. Detta istället för att man skulle kunna komma till sin chef och i förtroende säga: ”Jag vet att du litar på mig och min kapacitet, men i det här fallet behöver jag lite back up!” För det mesta är det oerhört lite som behövs för att medarbetaren skall kunna lösa uppgiften. Det behövs ofta bara ett samtal, en diskussion kring problemet och sedan har medarbetaren till 90% lösningen själv, bara man vågar lufta den med någon annan.

Men, detta är självklart en klimatfråga. Det är ju inte alltid problemet ens måste upp till chefen. Det kan räcka med att man vill lufta problemet bara med en kollega. Men, då måste klimatet med öppenhet råda. Annars är man ju lika rädd för att tappa ansiktet inför en kollega som man är för att tappa det inför chefen. Klimatet har alltså en direkt inverkan på enhetens prestation. Skall man få kolleger att samarbeta kring lösning av uppgifter, så måste det vara en respektfull miljö där man har tilltro till varandra och kan lita på varandra både chef – medarbetare emellan, men också kolleger emellan. Och det är en klimatfråga som vilar på dina axlar! Det är alltid chefen som sätter ribban för vilket klimat som skall råda på arbetsplatsen.

Lyssna mer på vår podcast där vi utvecklar resonemanget kring jobbeskrivningen “Figure out what needs to be done, and do it.”